Igår så tog vi en uteritt för att komma bort lite ifrån banan. Jag är alltid noga med att variera min ridning och gå på blandat underlad. Igår tog vi en tur längst med järnvägs spåret och red en runda som går runt.
Jag tänkte mycket på att nu försöka ha mina händer mer som en inspänningstygel och rida framåt. I skritten så tog vi kommunikations problemet först och då slog hon till med backen först och backade säkert 10 m och sen stegrade hon sig och efter det ett bock språng. Efter det så var det lugnt, då fattade hon mer att jag ville att hon skulle gå framåt med det stödet som jag hade då i handen. När hon väl förstod det så gick det ju faktiskt super bra. Jag fick dock mjöklsyra i mina skuldeblad för att jag inte sjäv är van att rida så och jag vägrar att ge mig när jag väl har hittat ett läge som hon accepterade och hon gick på fint. I traven fick hon en helt annat takt och jag kände att jag kunde rida henne mer taktmässigt och en annan typ av lyhörhet vilket var rätt coolt och en lite "ahaaa" - upplevelse. I galoppen gick hon också på fint och nu kunde jag lätt få henne att arbeta mer med sina bakben. Hon gick med ett bra stöd och jag vart bara mer och mer slut i kroppen av den typ av ridning. Jag beslöt mig för att knyta en knut på tygeln för att lättare kunna hålla emot henne när hon vill trippa iväg och jag kan bibehålla stödet enklare och tygeln glider mindre. Jag har ju satt ett stopp där så det är mindre risk att tappa taget om tygeln.
Vi var ute i alle fall en timme och jag fick en bättre känsla mot slutet och hon trivdes mer och mer med stödet jag hade i handen. Ska bli spännande och se nästa ridpass hur hon känns!
Idag så vilar hon så hon hinner återhämta sig lite innan vi gör igång med nästa vecka igen.
Kommentera