Aida Bella
Född 2008
Svenskt halvblod
165 i mankhöjd
Arro-Bell
Te-Bella Samba
Anart

I slutet på mars  2009 så kollade vi på en av mina drömm hästar.
Jag hade sett en annons och jag bara smällte. Jag hade hittat min drömhäst
Veckan efter kollade på hästen. Första blicken jag la på henne fick jag som ett slag i magen! Det här var den rätta!!
den 30 Mars var vi och kollade på henne.
Den 11 april Hämtade vi hem henne.

Hon var helt underbar!

Hon har tappat ett år i sin utbildning då hon vid 4-5 års åldern fick flertal kraftiga kolik anfall så man fick alltid börja om med det man precis börjat bygga upp. Men man kan ju också säga att det har sparat henne kroppmässigt
Hon är löshoppad 150 och hoppad mindre bana 130. År 2014 debuterade vi 110 på Lokal tävling och vi kvalade in i avdelning A på 100 cm.
År 2015 tog vi bland annat placeringar i 100-110 och tråkigt nog så skadade hon sig unde sommaren och jag ställde in alla tävlingar året ut..
Hon är en fantastisk häst och utvecklingen går bara framåt. Hon går från klarhet till klarhet efter varje träning.
Hon är verkligen min framtida stjärna!

Här är ett urplock av bilder på Aida
 
Här är Aida 2009 uppe hos hennes uppfödare. Här var det första gången jag kollade på henne.
 
 
 

Här är första bilden tagen på henne i hagen när hon kommit hem till mig.
 

Här var det första gången jag satt på henne.
 

Första gången hon löshoppades. Det var på Järna ridklubb
 
Här är hennes första promenad för hand i skogen.  Bilden är tagen dagen efter hon kom hem till mig.
 
I hagen och spanar
En ridtur på Unghästen
Hon har alltid varit en fotomodell, enda sen unga ålder.
Longeing
Hopptävling  i Vallentuna
Första hopptävlingen , Var på Hölö Ridklubb
 
Barbacka ridning
En ridtur på Bränninge Gård
Lite trimmning på banan på Lunds gård
Placering i Köping  
Hoppa Hinder i Köping
Framridning i Köping
Första Dressyr tävlingen , var på Södertälje Ridklubb
Dressyrarbete på utebanan på Lunds Gård
Hoppträning för Ann Lindblad på Långdals Ridcenter
Två placeringar på en dag på Södertälje ridklubb
Aida i Hagen på Stall Hummeldal
Även här är hon i hagen på Hummeldal
En placering på Mälaröarna
Dags att bege sig ut på en ridtur
Aida på Terrängträning för Bo östlund
Massage tycker Aida är skönt och ansiktsuttrycken hör till!
September 2016
Trimmning på Åkern på Stall Hummeldal
 

Narasja
Född 1992
Arabiskt fullblod
148 i mankhöjd
Wazz
Narcissa
Nimbusz

Hösten 2008 köpte min mamma mig en D-ponny som hette Narasja. Hon hade tävlat LC/LB, men hade tränat på banor upp till 120.

När jag prov red henne jag jag väldigt spännd. Hennes dåvarande ägare red henne för mig och hon såg mycket fin ut. När det var min tur att hoppa upp blev det inte lika snyggt... Jag provade även hoppa några språng och mot slutet låg hindret på 1.05. Vilket var det högsa jag någonsin hoppat då.

Efter någon vecka bestämde vi oss, och efter som vi kände dom som hade ponnyn fick vi ett kompis pris för henne.

Efter någon månad åkte vi till våran första tävling och det var min första "riktiga" tävling. det var bara en clear round i en 90 runda. Vi fick en rosett!
Hon var en riktig rosett plockare kan jag lova! Fick rosett från varje tävling!
jag började sedan träna på min skola jag gick på, varje tisdags morgon fick vi 250 kr från skolan så vi kunde ha egen träning för en tränare. jag började träna med Narasja för Carina Berg!
Första träningspasset så tog carina verkligen fram det som verkligen behövdes tränas på.
Hästen kunde inte Gå i form på en volt i varken trav eller galopp. Hon slog sig fri i övergångarna. Samlingen var inget att snaka om. det gick bara inte. hennes bärighet var katastrofal. Och hon var som ett hus i ryggen. Och man fick inget gartis från narasja.
Efter många svettiga träningspass, från både hästens sida och min egen så lönade sig träningen. Sommaren där på var hon riktigt jäkla kalas fin! Hon kunde bära sig fint i alla gångarter, och min tränare var inponerad av vad jag/vi hade åstakommit. Och det är verkligen kul när man verkligen får en sådan stor färändring, en man verkligen kan se.
Sommaren 2009 tävlade vi närstan varige helg och tog hem rosetter.
Efter sommaruppehållet hos min tränare (då jag bara tränade hos henne under skoltiden) så  kom hösten.
Min tränare var nästan chokad över förändringen som hade hänt under sommaren på hästen.
narasja sög nu mot hindrerna och nu tränade vi inte bara på 80 cm hinder utan nu tränade vi riktig hoppning, vi tränade hinder som låg på 1.15-1.20. Vilket var super kul!

Våren 2010 var jag på en tävling. Hon hoppade superfint på framridningen och när vi väl kom in på banan så... vägrade vi ut oss.... Narasja som aldrig aldrig hade vägrat med mig. Nu kanske ni tror att jag överdriver när jag säger att hon aldrig vägrar , men jag svär, jag överdriver inte. Hon vägrar aldrig!
Jag trode bara hon hade en dålig dag så vi åkte hem igen , utan någon rosett...
två helger där på var det tävling igen, och då hoppade vi bara lätta klasser, det var en lokal tävling och jag hoppade bara Lc,LB. Men hon vägrade ut sig i Lc, så jag strök mig från Lb:n.

Vi åkte iväg med henne till klinik för att kolla vad det var. Och felet var att hon var halt på alla 4. Knä och has inflamationer och allt var  det var... Det var smärtsamt att höra... vilket nu inerbar att hon aldrig mera kunde hoppa.
Det var verkligen tufft att inse att min fina underbara ponny som jag hade haft så kul med nu skulle bli en "vanlig" häst. En häst man nu red i skogen och rida lite enkla dressyr pass.
Det hon kunde göra var att hoppa lite gymnastik och bommar, men inte träna och tävla som förr.

När Narasja var 19 år fick hon en pinne i knät i hagen och det vart en lång behandligt på det. Boxvila, återbesök, medicin,promenader, men efter några månader och knät var fortfarande inte bra så bestämmde vi oss för att ta bort henne. Det var ett av dom jobbigaste tillfällerna i mitt liv... att ta bort sin tävlings kompis, bästa vän som hade ett hjärta av guld... bara att tänka på henne nu ger mig tårar i ögonen...

Här kommer ett urplock bilder på Narasja:




Plaza
Född 2004
Arabiskt fullblod
147 i mankhöjd
Glaz ox
Phaedra ox
Etat ox

Plaza köpte jag när hon knappt var ett år. Jag var själv bara 13 år.
Hon var helt underbar och jag hade aldrig haft en sådan underbarare häst.
Jag red in henne själv och när hon var 4 års ålder tävlade vi våran första tävling och vi plockade hem rosetter varje gång! Det var en helt otrolig hopp ponny!
Våren då hon var 4 år, närmare bestämt mars det året hon var 4 år, så hoppade Plaza ut ur hagen och fastnade till och skar av sig båda senorna i ena frambenet. Den ena hängde bara på några trådar. Mirakulöst nog fixade veterinären benet så nu är hon ridbar igen. Dock är det bara motions ridning som gäller och eventuellt någon dressyr träning/tävling.
Efter ca 2 år efter skadan var vi på tävlingsbanan igen och det gick inte så bra som jag hoppades.
Jag kom underfunn med att om jag ville komma någon vart med Plaza fick jag börja om med hoppningen på nytt, från grunden.
Efter ett år med tappra försök för hopptränaren Niclas Haking  och några test starter senare bestämmde jag mig för att nu fixar vi inte det här längre. Jag har för höga ambitioner och den här hästen passar inte mig längre. Hon må alltid ha en varm plats i mitt hjärta men var tvungen att göra mig av med henne. Inte bara av dom orsakerna som att hon inte klarar av uppgifterna utan att jag också fyllde 18 år och inte får tävla ponny mer. Det är inte mer än rätt då att hon får ett annat hem och att jag kan sattsa helhjärtat på stor häst karriären .
Nu står hon under min mammas ägo, så hon finns fortfarande inom familjen men hon är inte längre min häst.
Jag kan ibland sakna henne , att rida henne och att känna dom gångerna när det verkligen gick bra.