Nu var det sen oktober jag senast skrev.
Aida hade en sån otrolig höst och verkligen levererade från vecka till vecka och hon kändes så rolig att rida.
 
När årets sista träning för Peter Eriksson var så mot slutet av träningen tog han in mig mot mitten för att diskutera Aidas vikt. Han sa rakt ut att han tyckte jag skulle dra ner på min ambition. Vilken tränare säger så? I hans ögon antar jag att han såg det som att jag är en ambitös och duktig ryttare som vet vart jag vill och då tycker han att jag rider min häst för mycket så hon blir  för smal?! Helt ärligt tycker inte jag att en sån duktig ryttare som Peter är ska inte slänga ur sig något sådan klumbigt. Dom som känner mig vet att jag har haft sjukt svårt med att få upp Aida i den optimala hullet som jag önskar. Jag fodrar henne med ett veterinär foder från tyskland och får fri tillgång till hö som även Hovets hästar äter så det är inget skit hö hon får! I dom tunnaste perioderna longerar jag hennes bara i veckorna och låter henne vila och återhämtar sig. Då Aida också är en fullblodstypig häst så går hon med en invertes stress som inte syns på henne och då kan hon tillexempel sluta äta. Jag som vet hur mycket jag sliter för det och sen hör något från en sån begåvad tränare som Peter att jag måste tagga ner på min ambition? Där föll han som min tränare i mina ögon!
 
Jag hade så bestämt mig för att enbart tränare för KG Svensson under våren och även börja tömköra för honom då jag skulle vilja lära mig det och vem är inte bättre att lära sig utav är KG?! 
I mellandagarna fick jag det enormt tunga och sorgliga beskedet att KG hade lämnat oss...
Den som jag tränat för i två års tid och som lärt mig så enormt mycket och fått mig att rida på en helt ny nivå har försvunnit. Hela min plan och verklighets rubbades och jag vart verkligen ledsen för hans bortgång. 
 
Jag står nu helt utan tränare och ska prova några nya här i början av året och se vad som händer.
Pga av dessa tunga besked så har jag haft svårt att komma igång helhjärtat med ridningen igen...
Nu den senaste veckan har jag lyckats få ut mig på barbacka uteritter och nu känns det lite bättre och känner mig något mera taggad på att träna och tävla igen!
 
Och som pricket över i:et så har bilen "pajat " så den står nu bara tills jag kan laga den. Så nu kan jag inte ens köra släp någonstans så allt står lite på Pause. 
 
Ja, livet känns som sagt lite krokigt nu och upp och ner men snart hamnar nog allt på plats igen och då jäklar!
 

Kommentera

Publiceras ej