I tisdags kväll (igår kväll) så red jag dressyr på ridbanan.
Jag satte faktiskt på henne gramanen den här gången och jag plockade av mina sporrar.
 
Vi började med en bra framskrittning med mera skrittarbete sen. Jag kunde med hjälp av gramanen hjälpa Aida att få mer stöd i tygeln och bli mera stabil på bettet. Jag bir då även automatiskt mer stilla i handen och rider mycket mer avslappnat i mina axlar . Kan fukosera mer på den där gummibands effekten man ska ha i armana och tyckt vi fick ett bra gung många gånger.
Vi gjorde lite samma sak som dagen innan med mycket serpentinbågar och tempoväxlingar och volter.
Hon bråkade inte alls på samma sett nu med framåtbjudningen utan köpte mera stödet hon hade i fram. Jag vart då mycket mera avslappnad i sätet och kom ner mera i sadeln och kunde släppa ner min skänkel mera. Hennes travökningar var riktigt fina idag och jag kunde verkligen rida i varje travsteg istället för att studdsa runt i sadeln som en gummiboll och tappa all rytm och tempo! Det var en häftig känsla att få. Så nu märker jag att det går åt rätt håll med allt.
Det kommer nog ta några veckor innan Aida helt och hållet accepterar stödet i handen men hon köper det mer och mer.
För varje ridning som går så blir hon bättre och bättre!!

Kommentera

Publiceras ej