Aida fick vila igår så idag följe jag med min kompis ut på en Uteritt. Vi tog den längst spåret , den jag tog här om dagen, och tog endel skritt pauser. Vi hade även inte träffat varandra på flera veckor så vi passade även på att hinna prata ikapp med allt som vi missat i varandras liv. Uteritten i sig var otroligt mysig och Aida var fin. I skritten hade hon lite svårare att slappna av i och jag blir lite för rörlig med handen. Jag måste lära mig ha lite mer stilla händer.
Under uteritten så hade vi skrittat en bit på vägen och vi var nästan hemma och skulle ta en sista galopp sträcka. När Aida kommer in i galopp så märker jag att hon är så kort i galoppen och inte alls sådär mjuk och fin som hon brukar. hon kändes dock inte halt men mer som om något hindrade henne. Hon gick på sniskan och jag trodde först att hon ville tjafsa och inte ställa igenom i sin höger sida men insåg sen att det måste varit något helt annat. jag stannade henne genast för att kolla vad som kan vara felet och jag misstänkte hovarna. Min kompis som knappt hann kommit in i galopp stannade vid mig och väntade medans jag kollade... Hittade en stor fet rund sten som satt fastkilad mellan skon och strålan. Jag lyckades dra bort den med bara händer så det var skönt! tur att det var en rund sten och inte en sån där läskig kantig sten. Då hade hon kanske blivit halt utav det till och med... Läskigt såntdär!
Hoppade i alle fall upp igen och galopperade den planterade sträckan sen.
väl hemma fick hon en tvätt av sina ben och stå en stund med sitt back och track täcke och äta lite mat.
Kommentera