Narasja
Född 1992
Arabiskt fullblod
148 i mankhöjd
Wazz
Narcissa
Nimbusz
Hösten 2008 köpte min mamma mig en D-ponny som hette Narasja. Hon hade tävlat LC/LB, men hade tränat på banor upp till 120.
När jag prov red henne jag jag väldigt spännd. Hennes dåvarande ägare red henne för mig och hon såg mycket fin ut. När det var min tur att hoppa upp blev det inte lika snyggt... Jag provade även hoppa några språng och mot slutet låg hindret på 1.05. Vilket var det högsa jag någonsin hoppat då.
Efter någon vecka bestämde vi oss, och efter som vi kände dom som hade ponnyn fick vi ett kompis pris för henne.
Efter någon månad åkte vi till våran första tävling och det var min första "riktiga" tävling. det var bara en clear round i en 90 runda. Vi fick en rosett!
Hon var en riktig rosett plockare kan jag lova! Fick rosett från varje tävling!
jag började sedan träna på min skola jag gick på, varje tisdags morgon fick vi 250 kr från skolan så vi kunde ha egen träning för en tränare. jag började träna med Narasja för Carina Berg!
Första träningspasset så tog carina verkligen fram det som verkligen behövdes tränas på.
Hästen kunde inte Gå i form på en volt i varken trav eller galopp. Hon slog sig fri i övergångarna. Samlingen var inget att snaka om. det gick bara inte. hennes bärighet var katastrofal. Och hon var som ett hus i ryggen. Och man fick inget gartis från narasja.
Efter många svettiga träningspass, från både hästens sida och min egen så lönade sig träningen. Sommaren där på var hon riktigt jäkla kalas fin! Hon kunde bära sig fint i alla gångarter, och min tränare var inponerad av vad jag/vi hade åstakommit. Och det är verkligen kul när man verkligen får en sådan stor färändring, en man verkligen kan se.
Sommaren 2009 tävlade vi närstan varige helg och tog hem rosetter.
Efter sommaruppehållet hos min tränare (då jag bara tränade hos henne under skoltiden) så kom hösten.
Min tränare var nästan chokad över förändringen som hade hänt under sommaren på hästen.
narasja sög nu mot hindrerna och nu tränade vi inte bara på 80 cm hinder utan nu tränade vi riktig hoppning, vi tränade hinder som låg på 1.15-1.20. Vilket var super kul!
Våren 2010 var jag på en tävling. Hon hoppade superfint på framridningen och när vi väl kom in på banan så... vägrade vi ut oss.... Narasja som aldrig aldrig hade vägrat med mig. Nu kanske ni tror att jag överdriver när jag säger att hon aldrig vägrar , men jag svär, jag överdriver inte. Hon vägrar aldrig!
Jag trode bara hon hade en dålig dag så vi åkte hem igen , utan någon rosett...
två helger där på var det tävling igen, och då hoppade vi bara lätta klasser, det var en lokal tävling och jag hoppade bara Lc,LB. Men hon vägrade ut sig i Lc, så jag strök mig från Lb:n.
Vi åkte iväg med henne till klinik för att kolla vad det var. Och felet var att hon var halt på alla 4. Knä och has inflamationer och allt var det var... Det var smärtsamt att höra... vilket nu inerbar att hon aldrig mera kunde hoppa.
Det var verkligen tufft att inse att min fina underbara ponny som jag hade haft så kul med nu skulle bli en "vanlig" häst. En häst man nu red i skogen och rida lite enkla dressyr pass.
Det hon kunde göra var att hoppa lite gymnastik och bommar, men inte träna och tävla som förr.
När Narasja var 19 år fick hon en pinne i knät i hagen och det vart en lång behandligt på det. Boxvila, återbesök, medicin,promenader, men efter några månader och knät var fortfarande inte bra så bestämmde vi oss för att ta bort henne. Det var ett av dom jobbigaste tillfällerna i mitt liv... att ta bort sin tävlings kompis, bästa vän som hade ett hjärta av guld... bara att tänka på henne nu ger mig tårar i ögonen...
Här kommer ett urplock bilder på Narasja:
